Förväntansfull

Gunnar Krantz, min kirurg ringde och han var så positiv och tillmötesgående! Det roliga är att han mycket väl känner Jan Eld, som opererade mig i januari 2000. Eld hade varit hans mentor på nittiotalet när båda jobbade på Karolinska. Han sa att det vanligtvis är ett enkelt ingrepp att ta bort implantaten, och jag kommer att vara lika pigg efteråt som när jag kom dit 🤗 Jag kan absolut ta tåget tillbaka hem efteråt, sa han! Både han och sjuksköterskan My är helt underbara och det känns tryggt. Jag är så lycklig över detta. Att äntligen, efter alla år, bli mig själv igen... Åh vad jag saknat min lilla A-kupa trots spydiga kommentarer jag fått genom livet. Hur kunde jag bry mig om det?! Kirurgen sa att huden kan bli hängig efteråt och det är individuellt hur mycket den drar ihop sig. Jag räknar inte med att se ut som när jag var trettio, och jag skulle nog inte vilja ha ett lyft även om jag haft råd. Det är känslan av att vara jag, naturlig, som är oslagbar!

Nu är min stora fråga hur jag ska hinna från tågstationen i Linköping till Brigadgatan fortast möjligt. Taxi måste jag ta, eftersom han sa att jag gärna kunde vara där tjugo minuter innan avtalad tid så de kunde ta hand om mig ordentligt 🤗 Jag är ju framme 13.15, sedan är det en massa trappor nedför och uppför att springa och hoppas man hittar rätt. Såvida man inte kommer med snabbtåget som är vid den närmaste perrongen men det tror jag inte det är för min del. Jag är redan där i mina tankar. Inatt var jag vaken och funderade över att jag skulle försöka sy om något plagg till en framåtknäppt behå, men det sa kirurgen att jag inte skulle behöva någon, en vanlig behå går bra sa han.