Linda

Linda. Hon har namnsdag på söndag, dagen innan min operation och då jag hoppas bli fri från mitt gamla jag. Hon som bytte namn till Linda ~ det klingade amerikanskt, sa pappa men jag lyssnade inte såklart. Mitt eget namn, Agnes, hade ju blivit fult i mina öron, sedan skoltidens mobbning. Och vem vill heta Agnes när man är ung, det heter min gamla moster kunde jag få höra. Det var ändå ingenting mot de öknamn skoltidens mobbare gav mig, på grund av mitt namn och såklart även att jag var ett tacksamt mobboffer som aldrig vågade säga ifrån. 

Glömmer aldrig när pappa berättade i telefon att han mött en liten flicka i en gränd och dom ropat glatt till honom: ~ Hej, jag heter Agnes!

Linda hon var inte lyckad eller lycklig, men försökte ge ett sken utåt av att vara någon. Istället blev hon någonting i männens ögon. Tutt-Lisa (även om ingen rent ut kallade mig så). Men det de såg var ett par stora bröst ~ inte mig. 

Jag behöll Linda som mellannamn när jag tog tillbaka mitt ursprungliga, det mina föräldrar gav mig om än inte genom en präst över dopfunten, men tyvärr hade jag då jag la till Linda tagit bort Pirkko. Mammas namn. Det hade jag hellre velat bära, även om jag absolut inte tycker illa om Linda.

Edit: Återigen kom bilder med som jag inte lyckas få bort...




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

vill inte glömma

Allt ska bli bra

Studieresan