Rivsår i själen

Vaknade inatt av att någon eller något rev i själen, som kaninklor, som Lilla Vackraste Blomma klöste röda rispor på mitt bröst i förrgår natt när jag tvingade i henne grötvälling med en spruta och hon vägrade svälja. Ännu har jag kvar klösmärken efter hennes kamp.

Det rev innanför huden inatt. Vet inte om själen sitter där.

Idag hade jag också panik men med nere än de senaste dagarna. Jagade iväg till Apoteket och hem igen, lyckades få tag i Happys medicin som han egentligen skulle ha fått första dosen av redan igår men de sa i telefon att den inte kommit in än vilket en annan person sa imorse inte stämmer, det måste ha blivit något fel. Det måste ha blivit något fel. Men nu kunde jag hämta ut medicinen och tack vare R hade jag råd att betala. 

Ja jag har hjälpt honom och nu hjälpte han mig... Som det ska vara. Fast det är svårt att ta emot. Tack ❤️

Sen var jag tvungen att jaga Happy och fånga in honom, som jag verkligen varit predator, som de jag fasar för, de som "låter kaninerna leva ett gott liv ända fram till grytan".

Jag kan inte förklara för dig älskade lille vän att jag inte dödat och ätit upp vare sig Fluffi eller Blomma eller någon annan före. Och inte heller ska eller vill jag ta ditt liv. Tvärtom!! Jag älskar dig och jag vill att du ska leva en stund till på jorden och hos mig. Snälla stanna, som jag bad Blomma men hon försvann.

Jag var tvungen att jaga och fånga in honom för att tvinga i honom medicin. Och så måste jag göra i tio dagar, morgon och kväll, jag kan bara hoppas att stressen inte gör honom sämre. Att inte han också slutar äta, även om hans förtroende nu helt försvinner för mig. 






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

vill inte glömma

Något av det bästa jag gjort är att operera bort mina silikoninplantat. Det var som att återfinna en del av mitt autentiska jag. Vill inte glömma den känslan. Magisk. En facebookvän blev så arg på mig att hon tog bort mig, när jag först trodde att jag skulle få hjälp ekonomiskt genom sjukvården. Min läkare på vårdcentralen sa ju det, då jag har dokumenterade problem med axlarna, frozen shoulder. Men så blev det inte, och på något sätt klarade jag det ändå.  Nu efter ett drygt år tänker jag sällan på det fantastiska att vara befriad från dessa giftpåsar. Men när jag promenerade tillbaka till tågstationen efteråt, var det som den person jag önskar att jag varit för tjugotre år sedan. Kanske ingen annan såg skillnaden, men jag upplevde den. 
Läs mer

Allt ska bli bra

Allt ska bli bra, skrev min första (och enda?) pojkvän en gång för mycket längesen på en lapp. Med versaler skrev han det, ja hela meddelandet var skrivet med stora bokstäver. Vilket jag senare läste betyder att man inte kan lita på den personen.  Och det kunde jag inte. Men kan man nånsin det? Vi förändras, ändrar inriktning. Växer ifrån varann, släpper taget. Mina egna svek är så mycket svårare att försonas med idag, än då jag själv upplevde mig övergiven.  Allt ska bli bra. Den meningen genljuder i mig nu, när det återstår knappt en vecka innan jag flyttar härifrån, den plats jag bott I exakt tjugofyra år. Nästan halva mitt liv. Det var på nittiotalet jag flyttade in, trettiotre år ung men trodde redan jag var gammal. Ena stunden ler jag åt det nya som väntar, att få packa väskorna och ge mig iväg. Nästa stund kommer tårarna och känslan av ovisshet. Vad väntar? Jag kände mig hemma här. Trygg. Jordad. Naturen utanför mina vardagsrumfönster och skogen en bit bort.  Och n...
Läs mer

Studieresan

Ett minne från detta jordeliv som ploppar upp i medvetandet är hur jag en vacker dag för flera år sedan följde med på studieresa med jobbet till Norrköping. Ja om man kan kalla det jobb, det är inget lönearbete, utan frivillig.  Längst fram i bussen satt vår föreståndare och pratade med busschauffören. Jag satt ganska långt fram och plötsligt såg jag ett rådjur ligga på motorvägen, vi var snabbt förbi och därframme fortsatte G att prata med busschaffisen som inget hänt. Inte heller verkade de höra min klagan, mitt jämmer. Hon där är överkänslig, ja lite konstig, det visste han ju. Att inte äta kött och värna om djuren är inte kristet, det står dessutom nånstans i Bibeln att det är en villolära och hedniskt att vägra äta kött, enligt vissa kyrkokrista som 1. Tror att Jesus är Gud, 2.Anser att människan är skapelsens krona och står över alla andra levande väsen. Av någon konstig anledning. Dessutom har gud mänskliga egenskaper, han känner vrede, svartsjuka, hämndlust, blodtörst och g...
Läs mer