Lysa

Minns bara fragment från drömmen inatt men känslan minns jag. Inatt var det Lysa som jag saknade och var orolig för, inte kunde skydda.

Någonstans i folkvimlet på affärsgatan i stan hade hon slitit sig, sprungit iväg, var visste ingen. Jag frågade alla jag mötte. 

Jag hade glömt bort henne, höll på med en annan häst. Precis som jag övergav Calima för Lysas skull. Jag vet att jag inte kan ta hand om dem alla, bära hela världen på mina axlar även om jag önskar det. Men saknaden var så stor, oron. Den jag dagligen känner för mina älskade små, mina skyddslingar.

Ja jag saknar Lysa men har inte råd att hälsa på henne ens, kanske i framtiden. Nu är det Happy och Maggan jag behöver fokusera på. Ska snart ringa Vettris igen när de öppnar och be att veterinären Julija skriver ut mer antibiotika. 

Älskar dem var och en lika mycket. De som redan gått vidare är fortfarande levande för mig, i drömmarna. Igår var det Alla helgons dag och jag tände ett ljus för mamma och pappa, men även för Fluffi, Blomma, Gosan, Doris, Lillan, Flora, Humle, Hasse, Vittass, Lilleman... Ja alla jag någonsin älskat. Jag ber att de ska få ha det bra, men det är utom min kontroll och det enda jag egentligen kan be är: Gud ske din vilja.

Och den allra konstigaste föreställning jag har är kanske att det är farligt att släppa iväg dem, att lita på att andra tar hand om djur lika bra eller bättre, vilket jag någonstans förstår. Att ha tillit. Både till det som sker, till andra människors goda vilja och till universum/gud. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

vill inte glömma

Något av det bästa jag gjort är att operera bort mina silikoninplantat. Det var som att återfinna en del av mitt autentiska jag. Vill inte glömma den känslan. Magisk. En facebookvän blev så arg på mig att hon tog bort mig, när jag först trodde att jag skulle få hjälp ekonomiskt genom sjukvården. Min läkare på vårdcentralen sa ju det, då jag har dokumenterade problem med axlarna, frozen shoulder. Men så blev det inte, och på något sätt klarade jag det ändå.  Nu efter ett drygt år tänker jag sällan på det fantastiska att vara befriad från dessa giftpåsar. Men när jag promenerade tillbaka till tågstationen efteråt, var det som den person jag önskar att jag varit för tjugotre år sedan. Kanske ingen annan såg skillnaden, men jag upplevde den. 
Läs mer

Allt ska bli bra

Allt ska bli bra, skrev min första (och enda?) pojkvän en gång för mycket längesen på en lapp. Med versaler skrev han det, ja hela meddelandet var skrivet med stora bokstäver. Vilket jag senare läste betyder att man inte kan lita på den personen.  Och det kunde jag inte. Men kan man nånsin det? Vi förändras, ändrar inriktning. Växer ifrån varann, släpper taget. Mina egna svek är så mycket svårare att försonas med idag, än då jag själv upplevde mig övergiven.  Allt ska bli bra. Den meningen genljuder i mig nu, när det återstår knappt en vecka innan jag flyttar härifrån, den plats jag bott I exakt tjugofyra år. Nästan halva mitt liv. Det var på nittiotalet jag flyttade in, trettiotre år ung men trodde redan jag var gammal. Ena stunden ler jag åt det nya som väntar, att få packa väskorna och ge mig iväg. Nästa stund kommer tårarna och känslan av ovisshet. Vad väntar? Jag kände mig hemma här. Trygg. Jordad. Naturen utanför mina vardagsrumfönster och skogen en bit bort.  Och n...
Läs mer

Studieresan

Ett minne från detta jordeliv som ploppar upp i medvetandet är hur jag en vacker dag för flera år sedan följde med på studieresa med jobbet till Norrköping. Ja om man kan kalla det jobb, det är inget lönearbete, utan frivillig.  Längst fram i bussen satt vår föreståndare och pratade med busschauffören. Jag satt ganska långt fram och plötsligt såg jag ett rådjur ligga på motorvägen, vi var snabbt förbi och därframme fortsatte G att prata med busschaffisen som inget hänt. Inte heller verkade de höra min klagan, mitt jämmer. Hon där är överkänslig, ja lite konstig, det visste han ju. Att inte äta kött och värna om djuren är inte kristet, det står dessutom nånstans i Bibeln att det är en villolära och hedniskt att vägra äta kött, enligt vissa kyrkokrista som 1. Tror att Jesus är Gud, 2.Anser att människan är skapelsens krona och står över alla andra levande väsen. Av någon konstig anledning. Dessutom har gud mänskliga egenskaper, han känner vrede, svartsjuka, hämndlust, blodtörst och g...
Läs mer