Det brinnande huset

Drömde att jag sprang in gång på gång i en brinnande byggnad, som låg inbyggd i ett berg, för att rädda spädbarn. Kvinnor därinne räckte över dem, en och en, i min famn och jag sprang ut till klippavsatsen för att lämna dem vidare till kvinnor därute. Som inte vågade sig in i elden. Jag bar tvungen, kunde inte se någon brinna inne. Frågade människorna inne i byggnaden om där även fanns djur. Finns det kaniner?! Ja men vi bryr om oss människorna, svarade de och såg oförstående på mig. Det sista barnet var bara ett litet knytte, inlindat i en filt, jag såg inte barnets ansikte. Trappan vid utgången var nu borta och jag måste kasta ner barnet i kvinnans famn, en tidigare ovän (vet inte vem) och nu möttes våra blickar i förtroende, hon till och med log.

Önskade jag haft mina gympadojor istället för stövlar svåra att springa i.

När alla barn var räddade envisades jag igen att få veta var djuren fanns. En man sa: De behöver dödas snabbt för att slippa lida, kan du göra det? Det kunde jag inte!! En stor hund med snälla ögon hade kommit fram sist jag var inne och jag ropade på den utan resultat. Vovven!! Jag fortsatte in i köket till vänster och där stod en manshög bur i flera våningar full av kaniner. Att lyfta den i ett tag var omöjligt. Gallret i de olika våningsplanen lossade och jag försökte bära i flera delar. Intill buren fanns en mindre bur med kaniner som jag också måste rädda. På något sätt kom jag ut mot avsatsen och utgången, nu omringade eld och svart rök byggnaden, jag måste blunda invärtes, för att alla kaniner kanske inte följt med ut. Vände tillbaka in för att leta efter fler djur, hunden och katterna som kanske fanns där. I ett rum satt flera män, dörren var nu stängd det fanns inte längre någon väg ut.