Livet

Jag förstår inte hur man kan ta ifrån någon livet.
Googlade på kaninsnuva som många gånger förut, som jag missar information jag läser och behöver läsa om och om igen.

Läser återigen om de som föder upp kaniner och slaktar dem, "hela beståndet ska slaktas ur och det ska saneras och vara kaminfritt i ett par veckor".

För mig är det obegripligt. Hur kan man vilja ta ifrån någon livet?

Happy skuttar på mattan, gnager på sitt morotshus, sin kartong. Grenar jag plockat in från skogen. Torkade löv och det sista gräset för i år.

Jag förstår inte. Trots hans obotliga snuva och antibiotika som inte tycks hjälpa mer än att hålla det i schack, dag för dag, timme för timme, vill jag inte för en sekund sluta kämpa för honom. Trots att det kanske är egoistiskt. Vet att han inte kan få antibiotika hur länge som helst, och flaskan är nästan tom. När sjukdomen tar över, när döden är ofrånkomlig, då måste jag acceptera det men det är svårt. Oerhört svårt. Han är en individ, liksom min älskade Maggan, vars tid också är utmätt på grund av sjukdom. Jag vet inte om alla pengar i världen hade kunnat rädda dem. Kunskap, och pengar. Der gör så ont att jag inte kunde rädda Fluffi, eller Blomma, eller någon av de andra som jag älskade så högt, som älskade livet, som ville få leva!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

vill inte glömma

Allt ska bli bra

Studieresan