Pustar ut

Tack och lov. Jag är ute på andra sidan. Efter fyra månader med dubbla hyreskontrakt kan jag pusta ut.

Jag var nog gladare när jag lämnade tillbaka nycklarna till fastighetsskötaren än den morgon strax innan nyår då jag hämtade dem. Då var det mörkt ute sju på morgonen, nu redan ljust. Jag har vårkänslor, men på ett annat sätt än förr. De är inte förknippade med romantisk kärlek eller längtan efter sådan, utan en känsla av samhörighet med alltet.

Jag var nervös att flyttstädningen inte skulle duga, trots att jag städade hela söndagen. Från morgon till kväll med ett uppehåll mitt på dagen då jag cyklade hem för att hämta ytterligare städredskap. Nog svor jag några gånger för mig själv, men jag vill inte vara sur och jag är bara så tacksam att det är över. Jag hyrde ju ut lägenheten i andra hand och de lovade både att flyttstäda och betala full hyra sista månaden eftersom jag kunnat bli av med den då men lät dem stanna en månad till. Men eftersom de inte betalade hela hyran som de sagt, förstod jag att de inte heller skulle städa. Ändå blev jag lite ledsen när jag såg hur ostädat det var. Jag förstår det helt enkelt inte. Matrester satt kvar på en ugnsplåt, det var inte ens nödtorftigt rengjord. Ugnen och plåtarna tog ett par timmar. Det enda som såg ok ut var kyl och frys. I badrummet satt en tom toarulle kvar, på hatthylla låg en trasig glödlampa. Men så tänker jag, de jobbar och pluggar och har barn, jag har ju tid att städa. Det hade kunnat vara värre, lägenheten var ju inte slagen sönder och samman! Och de verkade ju så vänliga. Så jag tänker att det helt enkelt berodde på stress. Man har olika syn på vad som är städat, kanske, jag vet ju att flyttstädning ska vara väldigt noggrant utfört. Och det verkar - även om jag är rädd att ropa hej innan jag är över ån - som om jag nu är fri från efterräkningar. Fastighetsskötaren skulle höra av sig igår, sa han, om han hade anmärkningar på städningen. Och jag vaktade telefonen som en hök, men tack och lov, han ringde inte!!