Att våga ge sig iväg, pröva vingarna

Tågresan är nu bokad och betald. 

Sparkontot tömt.

Jag får bara hoppas det går ihop ekonomiskt, jag tror jag kan betala räkningarna nästa månad också men kanske inte mer. Maggan och ninerna kommer givetvis först, de ska ha mat. 

Det känns spännande och lite läskigt att ge sig iväg till Linköping och Plastikakedemin. Förutom priset, femtontusen under lokalbedövning, som jag nätt och jämnt skrapade ihop till ~ tvåtusen får jag vänta med att betala tills operationsdagen ~ så var det sjuksköterskan My's fantastiskt fina bemötande som gör att det känns rätt att vända mig just dit. Kirurgen heter Gunnar Krantz och känner tydligen Jan Eld som opererade mig på Kirurgcentrum för mer än tjugoett år sedan! Eld är åttiofyra år idag. Mina inlägg trodde My är Mentor, som är kvalitet och inte farligt silikon. Det var skönt att höra. Men jag längtar så efter att bli kvitt dem. Tänk att jag burit omkring på dem så länge, och att jag inte såg hur fin jag faktiskt var. Små bröst är väldigt vackert tycker jag. Men jag var helt hjärntvättad av rådande skönhetsideal, som tack och lov verkar ha förändrats en del. Konstigt nog finns det fortfarande kvinnor som vill förstora brösten och allt möjligt annat konstigt ~ jag säger givetvis inget om de som önskar en bröstreduktion efter t ex cancer men inte heller där skulle jag idag personligen välja implantat. Nej jag tycker naturligt är absolut vackrast och är tacksam över att äntligen ha insett detta. Det var en dyrköpt erfarenhet men min väg har inte varit rak.