Ovissheten

Många tankar snurrar i huvudet och nu är det brösten jag inte kan sluta tänka på.

Hur ska jag göra, boka tid på privat klinik eller avvakta och hoppas att jag kan få hjälp genom vården? Förtjänar jag ens det?

Hade jag det bättre ställt ekonomiskt vore valet inte svårt. Dessutom är jag rädd att det inte fungerar med en "enkel" explant under lokalbedövning, kanske är det mer komplicerat än så i mitt fall. Jag har ju haft mina implantat i tjugoett eller tjugotvå år nu, och vet inte ens om de är släta eller texturerade ~ det senare kan göra det svårare att ta ut dem, har jag läst. Ett annat orosmoln är att jag minns hur plastikkirurgen sa till mig efter bröstförstoringen att han klippt itu bröstmuskeln. Det gjorde mig lite chockad. Och jag vet inte om den behöver sys ihop igen eller kan läka av sig själv. Så om jag vänder mig till en plastikkirurg och ber hen att ta ut mina inlägg på billigast sätt, så kanske det blir halvdant gjort? Ja tänk om jag besparat mig själv dessa funderingar. Men vägen, i alla fall min väg, har sällan varit rak, utan krokig. Kanske har jag varit tvungen att gå genom dessa misstag för att hitta fram till den person jag är idag, och varit hela tiden innerst inne, bara det att jag gick vilse...