Vissa dagar

Vissa dagar känns lite tyngre än andra. En känsla av övergivenhet kommer över mig. R här inte av sig, kanske för att han nu har pengar och jag inte? Jag unnar honom i sådana fall att leva livet och vara lycklig, men vet ju också att han jobbar så svaret på min fråga om han träffar andra var att det har han vare sig tid eller ork med. Inte att han inte vill ~ ja se karlar! 

I, väninna sen många år, tycker att jag ska ta mig ut till henne istället för tvärtom, trots att jag är nyopererad och förklarat att jag knappt har pengar till mat denna månad. Jag förstår inte varför hon inte bara kan svänga förbi när hon ändå är inne i stan. Hon kunde betala bussresan sa hon men det känns inte bra. Jag ska försöka cykla om någon vecka, men det som gör mig ledsen är att det alltid ska vara på andras villkor och att empatin för min situation inte riktigt finns. Eller är det fel av mig att tänka så, är det jag som är orättvis?

Jag måste nu försöka klara mig på sexhundra i nitton dagar, givetvis är det djuren som kommer först. Livrädd att något ska hända så jag måste till veterinär. Då är det pengar som gäller. Inte som när det handlar om människor, och vård är en rättighet. Så vida det inte är bröstimplantat man lider av förstås, jag valde ju själv en gång att sätta in dem...

Där är det en skillnad, då personer som genomgår köns"korrigering" får hjälp till detta och även, om jag förstått rätt, om de ångrar sig. Jag led av kroppsdysmorfi, trodde det var fel på mig och att jag måste rätta till det. 

Nu är jag tacksam att jag är på andra sidan, utan hemska silikonimplant. Men det rör upp många känslor och jag kan känna mig väldigt ensam i det, trots den underbara gruppen på Facebook där kvinnor från jordens olika hörn stöttar varandra i denna process. Breast Implant Removal Support.

Jag har ju kontakt med min gamle vän G via mejl men frågan är varför han vill ha kontakt. Först skrev han att han skulle hjälpa mig och önskar ett gemensamt "projekt". Vad detta betyder vet jag egentligen inte. Jag förklarade att jag är en annan idag, precis som jag sa till en annan man när han kontaktade mig efter många år. Men det verkade först inte gå in. 

Jag vill så gärna använda de foton G tog av mig då jag var konstnärsmodell och även från dem dagen då vi var i Linköping, och som jag skrivit om. Det har han gett mig tillåtelse till. Men var ska jag använda dem? Eftersom Facebook inte tillåter bröstvårtor (inte heller kamouflerade om de sitter på mig...) utom då de tillhör en man, ja skulle en kvinna nytt kön och blivit man skulle hens bröstvårtor plötsligt vara avsexualiserade och helt OK att visa, antar jag att samma sak gäller här. Jag älskar konstnärligt fotografi, för mig är det en motvikt till att specialisera och objektifiera. 

Ja nu ska jag försöka skriva klart den bok som aldrig vill bli klar, skickas iväg, kanske för att jag någonstans förstår att den inte håller måttet. Lila lite som jag själv? Nej de tankarna vill jag bli färdig med. Även om min första bok inte håller för publicering, så vill jag äntligen bli klar med dem så jag kan fortsätta med andra texter. Så ser min plan ut.