Flashback

Flashback är bland de sämsta ställena om man vill diskutera med folk som kan nyansera. Där spyr man ur sig sitt hat. "Människor söker svartvita lösningar på komplicerade/grå problem" är ett citat som kommer för mig igen. Ja vad gör jag då där? Jag är ju en sån person som man fördömer, batikhäxa, miljömupp, veganterrorist, klimakteriekärring, feminist/vänsterextremist, godhetsknarkare, ja till och med "landsförrädare" eftersom jag röstat på S och V och anses medskyldig till att Sverige ser ut som det gör. Dessutom har jag hamnat utanför arbetsmarknaden vilket gör mig till en vidrig bidragsparasit. 


Skoltidens mobbning hänger till viss del kvar, men då hade jag inte möjlighet att vare sig försvara mig eller slippa undan. 


Läste nu ikväll en kommentar till en annan kvinna som blivit mobbad som barn:
"Barn som mobbas i skolan får trauman på samma nivå som barn som utsatts för systematiska övergrepp/vuxit upp med krig och våld. Begriper inte de som idag är föräldrar det så kanske deras barns terror också bagatelliseras."

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

vill inte glömma

Något av det bästa jag gjort är att operera bort mina silikoninplantat. Det var som att återfinna en del av mitt autentiska jag. Vill inte glömma den känslan. Magisk. En facebookvän blev så arg på mig att hon tog bort mig, när jag först trodde att jag skulle få hjälp ekonomiskt genom sjukvården. Min läkare på vårdcentralen sa ju det, då jag har dokumenterade problem med axlarna, frozen shoulder. Men så blev det inte, och på något sätt klarade jag det ändå.  Nu efter ett drygt år tänker jag sällan på det fantastiska att vara befriad från dessa giftpåsar. Men när jag promenerade tillbaka till tågstationen efteråt, var det som den person jag önskar att jag varit för tjugotre år sedan. Kanske ingen annan såg skillnaden, men jag upplevde den. 
Läs mer

Dumpad

Bild
Borde kanske vara helt förkrossad, jag som haft så svårt för uppbrott av olika slag, men det är jag inte. Även om det kom ganska oväntat. Det var ju nyligen han frågade om vi skulle flytta ihop, ja till och med friade. Vilken tur att jag inte svarade ja. Du är inte den som finns vid min sida när det stormar, det visste jag ju. Samtidigt som jag förundrats över din trofasthet. Över fyra års tid. Men det handlade om att du inte hade något bättre alternativ. Och nu. Nu kom min nyckel i ett kuvert på posten. Han skulle ringa och förklara, skrev han i ett sms. Med hjärta. Och att han älskar mig. Vet ju att älska är något han kan skriva till i princip vem som helst. Detr är fint. Det är så det ska vara. Oavsett om man är oeniga eller skils åt. Han sa i telefon: jag trodde att du skulle bli bitter och arg. Nej, jag är inte arg för att han vill gå sin väg. Han vill framåt, sa han, och jag talar om det förflutna, han vill inte ha det mörkret.  Minns att jag fanns kvar för honom i ha
Läs mer

Medberoende

Jag skulle kunna skriva mycket om att vara medberoende, och vet inte vad jag ska börja nånstans. Men jag bär fortfarande med mig de ord en annan kvinna skrev en gång: Det modigaste och starkaste man kan göra är att bryta ett medberoende. Att säga nej. Denna svåra uppgift, när människor i ens närhet ständigt ber om hjälp. Jag "förlorade" min väninna genom att till slut ifrågasätta ~ jag sa inte ens nej, men enligt henne var det så. Jag försökte få henne och hennes man att hitta sätt att klara av ekonomin istället för att låna av mig ett par gånger i månaden. Det resulterade i utskällning och blockning. Jag var dels iskall och hjärtlös, dels en gammal kärring som varit singel hela mitt liv och det förstod man ju varför... Att hon själv varit så desperat att hon sagt: "Jag ska vara gift innan årets slut, kvittar med vem", hör kanske till saken. Jag skrev väl att det var hon som blockade mig och inte tvärtom? Min oförmåga att sätta gränser blir tydlig, och det är vad ja
Läs mer