Orden är en befrielse

Tack och lov. Jag är ute på andra sidan. Efter fyra månader med dubbla hyreskontrakt kan jag pusta ut. Jag var nog gladare när jag lämnade tillbaka nycklarna till fastighetsskötaren än den morgon strax innan nyår då jag hämtade dem. Då var det mörkt ute sju på morgonen, nu redan ljust. Jag har vårkänslor, men på ett annat sätt än förr. De är inte förknippade med romantisk kärlek eller längtan efter sådan, utan en känsla av samhörighet med alltet. Jag var nervös att flyttstädningen inte skulle duga, trots att jag städade hela söndagen. Från morgon till kväll med ett uppehåll mitt på dagen då jag cyklade hem för att hämta ytterligare städredskap. Nog svor jag några gånger för mig själv, men jag vill inte vara sur och jag är bara så tacksam att det är över. Jag hyrde ju ut lägenheten i andra hand och de lovade både att flyttstäda och betala full hyra sista månaden eftersom jag kunnat bli av med den då men lät dem stanna en månad till. Men eftersom de inte betalade hela hyran som de sagt,

Flashback är bland de sämsta ställena om man vill diskutera med folk som kan nyansera. Där spyr man ur sig sitt hat. "Människor söker svartvita lösningar på komplicerade/grå problem" är ett citat som kommer för mig igen. Ja vad gör jag då där? Jag är ju en sån person som man fördömer, batikhäxa, miljömupp, veganterrorist, klimakteriekärring, feminist/vänsterextremist, godhetsknarkare, ja till och med "landsförrädare" eftersom jag röstat på S och V och anses medskyldig till att Sverige ser ut som det gör. Dessutom har jag hamnat utanför arbetsmarknaden vilket gör mig till en vidrig bidragsparasit.  Skoltidens mobbning hänger till viss del kvar, men då hade jag inte möjlighet att vare sig försvara mig eller slippa undan.  Läste nu ikväll en kommentar till en annan kvinna som blivit mobbad som barn: "Barn som mobbas i skolan får trauman på samma nivå som barn som utsatts för systematiska övergrepp/vuxit upp med krig och våld. Begriper inte de som idag är föräldrar

Korsdrag vet jag är farligt för små marsvin. Och när jag öppnade drömmens dörr, som var till mitt förråd, blåste det hårt. På andra sidan havet, väldigt och skrämmande. Storm och natt. Vad exakt som fanns inuti mitt förråd vet jag inte, men när jag öppnade dörrarna, som påminde om de till höloftet på Krustorp, föll det ner hö på golvet.  Kanske var det en dröm om saknad eller rädsla. Om att faror hotar på andra sidan det kända. Vatten kan symbolisera känslor i drömmen, och mina känslor är mig övermäktiga ibland. Nästan inget är som det var förut, allting förändras. Jag övergav Calima - ja så känner jag det - och nu kan jag omöjligt få henne tillbaka. 

Drömmar! Inatt var de överjordiska. Mardrömmar annars vanligt förekommande i min värld. Martinus menar att vi vistas på det andliga planet när vi drömmer, delvis frikopplade från vår fysiska kropp. "Den lilla döden". Och där möter vi andra själar! Vad som är en produkt av vårt eget undermedvetna kan vara svårt att säga.  Mötena med de som gått vidare minns vi oftast inte, vad jag förstår. Det skulle skapa en alltför stor längtan dit. Älskar hur Martinus väver ihop trådarna: "Alldeles som växten under sin sömn arbetar på utvecklingen av de betingelser som skall göra den medveten på det fysiska planet, så arbetar djuret under sin sömn på de betingelser som skall göra det medvetet i det riktiga människoriket eller den begynnande andliga världen." Inatt hade jag förunderliga äventyr. Stod utanför en byggnad och i byggnaden fanns Martinus bostad, där han levt i sitt senaste jordeliv. Detta är naturligtvis en dröm och har ingen annan koppling till verkligheten än att dröm

Orden är en befrielse Orden är en väg ut ur fängelset Hur svårt något än är Kan jag ännu Sätta ord på det

Borde kanske vara helt förkrossad, jag som haft så svårt för uppbrott av olika slag, men det är jag inte. Även om det kom ganska oväntat. Det var ju nyligen han frågade om vi skulle flytta ihop, ja till och med friade. Vilken tur att jag inte svarade ja. Du är inte den som finns vid min sida när det stormar, det visste jag ju. Samtidigt som jag förundrats över din trofasthet. Över fyra års tid. Men det handlade om att du inte hade något bättre alternativ. Och nu. Nu kom min nyckel i ett kuvert på posten. Han skulle ringa och förklara, skrev han i ett sms. Med hjärta. Och att han älskar mig. Vet ju att älska är något han kan skriva till i princip vem som helst. Detr är fint. Det är så det ska vara. Oavsett om man är oeniga eller skils åt. Han sa i telefon: jag trodde att du skulle bli bitter och arg. Nej, jag är inte arg för att han vill gå sin väg. Han vill framåt, sa han, och jag talar om det förflutna, han vill inte ha det mörkret.  Minns att jag fanns kvar för honom i ha